totallyspice

Om cirka en vecka öppnar gymnasieantagningen, redan då kan vi börja välja gymnasium. hur känns det? för mig är det en blandad känsla av att det är alldeles för snart, jag vet inte ens alla val ännu och vilka som ska vara på 2 3 4 .. 10 plats när jag väljer. Jag är dock ganska säker på vilken/vilka linjer jag ska söka, estet-teater eller sam-nånting. det känns som allt går för fort, jag hinner inte med och räcker inte till.. det är så mycket, öppet hus, alla läxor och prov, och någonstans där i mellan ska man försöka hinna med och leva också. Och när jag säger leva inkluderar det att hinna med intressen teater, nu i helgen drar två kurser i gång på 2 olika skolor Odenteatern och Calle flygare vilket är sjukt kul att jag kom in på!! är så glad! Sedan är det kompisar fester osv. Det är rätt mycket men samtidigt (jag vet att det inte låtit så i meningarna ovan) så älskar jag allt detta, visst det kanske inte är kul med allt no-ending-pluggande men resultaten och tanken på att komma in på den linje jag vill gå på där jag får kompensera läxor med en av mina stora passioner här i livet (teater), gör det hela bettydligt lättare att kämpa för. Tänk så nästa gång motivationen sviktar att snart snart får ni göra det ni vill! Sedan vet jag såklart att det är svårt att tänka så ibland, som dom gånger man sitter med ENOOORMT arbete framför sig och allt man vill göra är att stanna tiden krypa ner under sitt favorit duntäcke och titta på sin favortit serie. Jag vet inte riktigt vad jag ville säga med inlägget. Tanken var inte att det skulle bli så långt. Det blev någon skräckartad blandning av jag har för många saker i luften på samma gång blandat med faaast så olycklig är jag inte ändå.. haha! Sådan är jag, och sanningen är att jag inte är så olycklig och stressad som jag ibland kan verka jag är faktisk nöjd lycklig, förväntansfylld och ibland en smula dramaqueen. Fast det är klart är bland är man ju ledsen och så för att…. Fan nu börjar jag igen!! Blir rätt så tröttsamt.
Det jag skulle komma fram till var att jag är tacksam. Nu låter det som jag ska ba: Var tacksam för att du får gå i skolan för i vissa länder får man inte det, så klaga inte! Och nej det är inte det jag menar klaga hur mycket ni vill skrik, tröstät och gå upp några kilo om ni så måste, jag skola icke klandra er! Glöm bara inte att mellan varven av allt det där, vara tacksamma mot livet! Det är jag.. mellan varven av allt det där! hah...



sköt om er hörrni!